Alla fotbollsintresserade, alla som någon gång spelat själva, spelar just nu, eller för den delen tidigt insåg det smärtsamma att det inte var någon idé att försöka, alla har ändå närt drömmen. Och de som säger att de inte gjort det, de ljuger.
Drömt/drömmer om att få vandra in till världens vackraste inmarsch-låt.
Jag har gjort det!
Det var inte ens mitt förslag till slut, även om vi hade talat om det – halvt på skämt, halvt på allvar – en och annan gång. Rätt som det var, vid en middag och ett glas rött en fredagkväll, kom det bara.
Och efter det var det bara självklart att det var musiken vi skulle gå in till. Det var aldrig någon diskussion längre.
Så när klockorna hade slutat ringa i Mattues Kyrka lördagen den 10 juli 2004 klockan 15 ljöd det mäktigaste musikstycke som någonsin spelats i denna församling.
Och det är på alla sätt bland det häftigaste jag varit med om.
Jag tror att Antonello Venditti hade varit stolt om han hade vetat och hört det.
Lika mäktig på orgel som på Olimpico.
***
Det var väl tydligt nog vilket lag som är mitt?
Och lugn, jag ska inte bli någon ny Marcus Birro, även om det ibland kan irritera att han liksom tagit laget från en på nåt sätt…
”Jaså Roma håller du på ja, han Birros lag”.
Jo’rå serru.
Men Birro, han har i alla fall inga noter till Venditti!
***
Det finns liksom inte överdrivet mycket att spela på så här långt i Italien, eftersom ligan kickar i gång först nästa helg.
Men ett Coppa Italia-odds som inte behöver vara helt fel är Livorno-vinst hemma mot Torino i kväll. Det småkittlar faktiskt.
Livorno ställer upp med ett vettigt lag mot förra säsongens från Serie A nedflyttade Torino och det är dessutom första tävlingsmatchen i älsklingströjan för hemvändaren Christiano Lucarelli – bara en sån sak! Räkna med en heltaggad kille…
Han och Francesco Tavano ska nog kunna snurra upp Romas katastrof-back (jo, jag är bitter) från ifjol – Simone Loria, ny i Torino, i mittförsvaret en och annan gång.
Om man säger så.
