Jag har följt AS Roma så länge jag kan minnas snart. Det är i alla fall vansinnigt länge.
Ändå lär man sig aldrig.
Att Roma inte kan knyta till när det verkligen gäller. Att Roma gör juniormisstag när det verkligen gäller. Att Roma missar straff när det verkligen ska avgöras. Att Roma släpper in tre mål mot ett bottenlag när det verkligen, verkligen gäller.

Så i går vinkade vi adjö till scudetton för i år. Igen. Kan man inte utnyttja ett stort, stort spel- och chansövertag, inte knyta till en säck som heter Livorno med många spelare borta, kan man tillåta en numera rätt begränsad anfallare som Cristiano Lucarelli att hålla hov och uppvisning i det här läget, när man har en gyllene chans att suga sig närmare ett Inter som för en gångs skull darrar, ja då blir det ingen scudetto.
Vi får liksom inte så många sådana här chanser, la Roma…

Kanske, ja högst sannolikt till och med, är det väl samtidigt nånstans där kärleken ligger.
Märkligt, eller hur?

Milan däremot. De kan det här lite bättre, de har varit med förr. De imponerade egentligen verkligen inte heller. De kunde mycket väl ha förlorat mot Chievo hemma på San Siro och de hade en hel del tur, men lik förbannat så kommer en Seedorf som stått och tittat snett på Leonardo där på bänken under nästan en hel match in och ja, vad gör han egentligen?
Vad ska vi kalla det? Mer än att avgöra alltså. Ni får bestämma helt enkelt…och hur som helst skiljer det bara en (1) ynka poäng nu.

Och Beckham. Vi vet ju inte hur Capello tänkte, vi vet inte säkert att David Beckham hade funnits med när det smäller i Sydafrika i sommar, men nu vet vi.
Jag tror han förstod direkt, den gode David.

Man kan inte vara annat än genuint genomledsen för den här, som det känns, så schyste killens skull.
***
Och Lazio kunde inte heller. I den här situationen! Mot ett brandskattat Bari hemma, inför en stor publik (43 000, inte 20 000 som det står överallt!) och nu börjar det satan i gatan brinna i knutarna.

Inte skapade man mycket heller…

***
Canal Plus-tiden sitter djupt i en och jag kommer alltid att sakna Petter Johansson (och Hussfelt såklart), men jag måste säga att jag gillar Claes Andersson som Serie A-kommentator mer och mer. Kunnande, intresse, känsla, det mesta finns där.

Och – inte att förglömma – konsten att vara tyst när Roma, Roma eller Pazza Inter Amala eller Inno Viola ljuder…
***
Inget vidare flöde för bloggen just nu och statistiken är så här:

Statistik:
Lagda spel: 132
Vunna: 66 (50%)
Förlorade: 66 (50%)
Resultat: + 6,01
ROI: 105% (baserat på flat insats i form av 1 unit).
***
Men lägga sig ner och dö känns inte direkt som något alternativ och en hel del känsla för att det ska kunna bli två ettor i Serie B i kväll har jag allt. Jag ser faktiskt båda hemmaoddsen som spelvärda.
Hemmastarka topplaget Grosseto som kommer från tung bortaseger mot Brescia (3-2) tar emot svaga bortalaget Mantova och även om Toscanalaget saknar ordinarie målvakten Acerbis och offensiva kraften Job på grund av avstängningar så bör det bli seger. Mantova har också avbräck, då försvararen Gervasoni blev utvisad i den oavgjorda hemmamatchen mot Lecce senast.
Grosseto-Mantova, 1, 1,90 bet-at-home.

Albinoleffe slog Crotone borta med 3-0 (!) i senaste omgången, stöter på ursvaga bortalaget Triestina hemma i Bergamo och har en gyllene chans att rycka undan från det absoluta bottenträsket. Det är 2-2 när det gäller antalet spelare avstängda inför aftonen, men som jag ser det är Triestinas aningen tyngre att ersätta.
Ännu en spelbar etta i måndagskvällen.
Albinoleffe-Triestina, 1, 2,10, bet-at-home.

Comments

Jag läser om skådespelaren Mikael Nyqvist i DN Söndag och jag har alltid gillat honom, det är väl förresten svårt att inte göra det, han verkar så genomsympatisk på alla sätt och jag skrattar lätt och igenkännande när han säger att alla barn som växte upp när han växte upp borde varit döda nu (även om jag gjorde det lite senare än honom); att han sov i sängar som var målade med blyfärg, att man inte hade hjälm när man cyklade och att man sprang omkring på farliga byggplatser hipp som happ…

Men vi lever. Vi gör faktiskt det. Och så kommer det en faktaruta i slutet av artikeln, med fem favoriter som ska listas och italienbördige Nyqvist säger att en av livets fem höjdare är fotbollslaget – Fiorentina. Och då börjar jag fundera på hur allvarligt menat det där är, jag blir väldigt nyfiken helt enkelt, om det var så att han hade fyra klara och var tvungen att fundera på den femte i en hel evighet och så bara slog det honom att ”fotboll är ju lite kul” och han har väl anknytning till Florens och Viola har ju snygga tröjor så – vi tar det!
Eller om han faktiskt är genuint passionerat intresserad och har lidit alla helvetes kval den senaste tiden och senast i går kväll hittade – och valde istället för Melodifestivalen – en sunkig stream och såg sitt lag bli ganska avklätt under de första 60 minuterna i Neapel, och det var 1-0-läge för Napoli och Lavezzi totalt fri i den 58:e men han fick aldrig ens till ett avslut och i anfallet efter pillade Gilardino in 1-1.
Var det jubel i lyan på Södermalm då? ”Vad skriker du om där borta”.
Och ännu lite till när Jovetic gjorde 3-1 i 94:e efter det att Napoli ”tagit ut målvakten”?

Visst vore det fantastiskt om det var så.
***
Men oavsett vilket. Det var en märklig tillställning i Neapel.
Starkt av Viola, visst och absolut, och det trodde jag som sagt inte.
Men det var som om man plötsligt fick tillbaka för precis allt den senaste tiden.

***
Hoppas i alla fall att Piacenza värmde i går. Och att en del valde 4,20 istället för min fegvariant…
***
É’re en kula i luften nu? (avdelning sorry).
***
Idag då?
Jag har svårt att hitta något så där hejigt kul.
Men jag tror att båda Rom-lagen vinner, för en gångs skull höll jag på att säga.

Lazio MÅSTE.
Om man ska få nåt sorts andrum, om man ska undvika att bli så där ordentligt fast i streckträsket. Om inte våren ska innebära en fasansfull ångest ända in på linjen.
I dag talar mycket för vinst. Man möter formsvaga Bari med massor av spelare borta och det väntas storpublik till Olimpico för att stötta de ljusblå. Lite man ur huse-känsla, nu sluter vi upp tillsammans liksom.
Lazio-Bari, 1, 1,80, bet-at-home. Det får duga.

Roma MÅSTE.
Om man ska kalla sig för utmanare på allvar. Om man verkligen ska ta (gratis)chansen att utmana Inter på allvar om scudetton, ja då måste man besegra ett – också – formsvagt Livorno. Med – också – flera rejäla avbräck i startelvan. Roma (med supportrar på plats faktiskt, det är inte alltid bortalagets tifosi får komma i dessa möten) har förvisso Vucinic och Totti borta, men Toni startar och som sagt…den här chansen får inte giallorossi bränna…
Livorno-Roma, 2, 1,80, bet-at-home.

Som sagt, inga löpsedlar på de här oddsen kanske, men med de båda tillsammans får vi 3,24 och det kan väl duga?

Comments

Man har ju inte riktigt hämtat sig från gårdagen och det finns liksom en ocean att ösa ur, men om vi bara ska skildra en sak lite ytterligare för er stackare som inte fick uppleva det när det verkligen hände under fredagskvällen. Syna lite mer i detalj. I sömmarna.
För snacka om att komma in och liksom göra avtryck, att göra skillnad, att verkligen påverka matchbilden. Utgången. Vända på steken.
Och så effektivt, så snabbt, så skoningslöst. Observera att hela skeendet är oklippt, hela sekvensen är alltså med.

Så här ska jädrar i mig ett byte se ut!

***
Vad gäller Frosinone och Piacenza (läs gårdagens inlägg för analyser), så fegar jag lite (eftersom Piacenza trots allt inte något lag som direkt öser in mål) och kör med tvåa och insatsen tillbaka vid kryss. Den ”djärve” provar såklart tvåan till 4,20 istället…

Frosinone-Piacenza, klockan 15.30 2 (insats tillbaka vid kryss), 2,75, bet365.

I övrigt gäller denna lördag som tidigare (läs tidigare inlägg för motiveringar) beslutat:

Salernitana-Cesena klockan 15.30, 2, 2,30 bet-at-home.

Napoli-Fiorentina klockan 20.45, 1, 2,05, bet-at-home.

***
Milan en poäng efter.
Roma fyra.
Så kan det se ut om de efter Inter jagande lagen vinner sina matcher under söndagen (Chievo hemma respektive Livorno borta).

Vilken oväntat rasande holmgång till vår det kan bli…

Comments

Alltså, det är ju det här som är grejen. Själva idén, själva meningen med Serie A och il calcio. Orsaken till all den kärlek som vi som fastnat för just den här lilla saken i livet inrymmer.

Catania-Inter, fredagen den 12 mars 2010.

För varenda jäkla ingrediens finns där, inklämda på, vad ska vi säga, 20 minuter. Ja, okej då, en halvtimme om vi ska ta med Inters ledningsmål och visst; vi kan ta med hela matchen och hela Sicilien och det poetiska elljuset på den lilla skabbiga slitna betongarenan som ramlar ihop vilket år som helst där i Catania och varenda ”merda” som publiken på Angelo Massimino vrålar varje gång Julio Cesar slår en inspark för Inter och kanske till och med det förspel och ordkrig mellan Cataniapresidenten och Jose Mourinho som föregått matchen.

Det är en dyngblöt Sinisa Mihajlovic i världens största halsduk som möter sitt gamla lag, det som han fick gå ifrån en gång i tiden och nog är småsugen på att besegra. Det är en sur och frustrerad Mourinho i en glasbur uppe på läktaren efter sin avstängning. Det är en absurt osannolik vändning från 0-1 till 3-1 av Catania under slutkvarten, en Åshöjden-kvart, 15 minuter som hämtade från ovan de regntunga Sicilien-molnen. Det är Sulley Muntari, den av alla interisti så utskällde som kommer in i 81:a minuten och inte ens två (!) minuter senare hunnit med att dra på sig två gula kort och tvingats lomma ut från planen igen och orsaka den straff som den lille Peppe Mascara slår in till 2-1. Och straffen då? Jo, Mascara drar till med en Totti-cucchiaio (EM 2000, ni vet) och när 3-1 lite senare kommer innehåller den tvpuckshög som bildas i den ena curvan varenda funktionär, varenda bollkalle, fotografer, ja varenda Catania-styrelsemedlem i kostym känns det som. Alla är där. Alla gråter nästan.
Det är så rörande att man vill gråta en skvätt själv framför teven.

Hela Serie A på 20 minuter. Allt finns där. Varenda detalj. Varenda galen och vacker bit av den.
Och då räknar vi inte ens in att David slår Goliat.

Jag kan rätt lätt stå ut med att jag hade fel med att jag trodde Inter skulle vinna. Vi tar tillbaka det i morgon. Serie B, ni vet. Napoli vinner på kvällen.

Tyskarna kan komma och ta varenda Champions Leauge-plats som finns i hela världen. Varsågoda, bitte, så slipper vi det tjatet.
Jag bryr mig inte.
Inte så länge Serie A finns.
Inte så länge sådana här kvällar på Sicilien existerar.

Comments

Som det flaggades en hel del för redan i går, så tror jag att Inter vinner på Sicilien i kväll. Trots att det lär vara laddning som sällan förr från hemmalaget, trots att de har visat fin form, trots att Inter har det väldiga Champions Leauge-spektaklet till veckan.
Det bara känns så i magen. Det bara känns som om mästarna helt enkelt inte gör två bleka insatser i rad, det bara känns som om Catanias avbräck, både i anfall och backlinjen borde vara kostsamt i en match denna dignitet.
Catania-Inter i kväll klockan 20.45, 2, 1,90 på bet-at-home.

***
I lördags stod den gamle Roma-legendaren Vincent Candela (från scudettolaget 2001) i Curva Sud när Roma mötte Milan på Olimpico. Något som rönte stor uppmärksamhet i Italien.
På söndag är det Lazios avstängde och – till viss del – utskällde Maurito Zarate som inbjudits av Lazios ultras att stå i Curva Nord under den viktiga matchen mot Bari hemma i Rom. Och så kommer det att bli!

Det är klart att sådana här saker kan vara ett spel och man ska väl se det mesta numera med skepsis när det gäller ”supporterfjäsk”, men nånting rörande med det är det trots allt…
***
Till i morgon har jag sedan tidigt i veckan redan spelat på Napoli hemma mot Fiorentina, till 2,05, i lördagens kvällsmatch. Hemmaobesegrade Napoli mot ett vingklippt Viola, jag tycker att det oddset känns spelbart!

Det gör även 2,30 på Cesena i Serie B (där bloggen haft bra utdelning senaste tiden) tidigare under eftermiddagen. Man åker till Salerno för möte med jumbon Salernitana och Cesena har faktiskt bra häng på en direktplats till Serie A fortfarande. Hemmalaget kom med två raka segrar innan man senast åkte på stryk mot Ascoli (2-4) och fick då också två spelare avstängda. Nu har man hela tio poäng upp till säker mark och förutsättningarna är alltså långt ifrån optimala inför lördagseftermiddagen…
Här har helt enkelt Cesena, som har en match mindre spelad än de flesta andra i toppstriden och trots det bara är blott en poäng efter i striden om andraplatsen (= Serie A-biljett) en fin chans att haka på!
Salernitana-Cesena lördag 15.30, 2, 2,30 bet-at-home.

Och så är jag lite velig när det gäller matchen mellan mittenlaget berg-och-dalbane-Frosinone och målsnåla Piacenza som fortsatt jagar att komma från nedflyttningsplatserna. Frosinone och fortsatt svårt avstängsningsdrabbat (som vi uttnyttjade förra veckan), men samtidigt vinner ju inte Piacenza ihjäl sig på bortaplan (eller hemma för den delen…).
Nu är frågan: Kryss, tvåa eller tvåa med insats tillbaka vid oavgjort?
Jag ska sova på saken till i morgon.
***
Och här står han förresten (lite risig kvalitet), i lördags, mitt där i curvan. Den gamle franske kantspringaren Vincent Candela, som var så nyttig och viktig för Roma under bland annat scudetto-säsongen, med handen klappande mot hjärtat.

Som så ofta är italienare bra på att ta hand om och inte glömma sina hjältar…

Comments

Även om marginalen inte borde varit 7-2 på två matcher och även om Milan inte direkt hade någon tur med sina absolut viktigaste kort under den här åttondelen, marginaler man måste ha med sig som allt ser ut just nu, så…ja det är klart att man inte kan snacka bort det.
Man United lekte bort Milan. Kort och gott. Det var klasskillnad, den här gången.
Och det blir ju bara fånigt att säga något mer om Wayne Rooney nu. Vad ska man dra till med liksom?

Och det är klart att man nu kan larva sig och slänga iväg saker som att Milan skulle åka ur Premier Leauge om man spelade där. Nu har alla guldläge, upp med bollen och smasha, att kasta så mycket skit det bara går på Serie A, när det bara finns Inter kvar att hoppas på och ligan ligger nere för räkning och i ett sådant läge är det faktiskt ändå lite skönt att ett fantastiskt underbart Madrid-lag också kan trilla dit. Kana av, inte räcka till. Åka ur tidigt ännu en gång. Det kanske bästa laget från en så väldigt mycket starkare liga.

Jag är ingen fanatiker (eller okej, lite då), behöver inte stå högst upp på barikaderna för Serie A, jag tycker om den väldigt mycket för vad den helt enkelt är, men jag måste ändå erkänna att jag njöt lite när miljardkillen Ronaldo klev av Bernabeu…som en utslagen man.
Det kan bara inte hjälpas.
***
Men Premier Leauge-pengabaksmällan, den måste väl komma nån gång?
Kanske snabbare och otäckare än många anar rent av.
***
Källström!
***
Juve-Fulham i Europa Leauge i kväll och det skulle ju trots allt, när allt kommer omkring vara lite uppfriskande med ett bra Europaresultat nu. Men herre gud, 1,50 på Juventus-vinst är ju snudd på löjligt. I alla fall otroligt lågt och inte spelbart.

Den troliga startelvan ser ju inte fullkomligt enastående ut:
Manninger/Zebina, Cannavaro, Legrottaglie, De Ceglie/Sissoko, Poulsen, Candreva, Diego /Del Piero, Trezeguet.
***
Man kan såklart lägga mycket skuld på Jankulowski och Bonera och flera andra och hur Leonardo lade upp det hela rent taktiskt, men jag fortsätter också ställa min skepsis till Borriello i de här sammanhangen. Borriello som många verkar vilja se som förste anfallare för Gli Azzurri i VM till sommaren.

Hans (totalt tio) gjorda mål den här säsongen är gjorda mot följande lag:
I Serie A:
Parma (2), Cagliari, Sampdoria, Genoa (2), Siena, Bari och Atalanta.
I Champions League:
Marseille.

Alla mål utom ett (Bari) är gjorda hemma på San Siro.

Nu är jag möjligen elak mot Borriello här, jag har verkligen ingenting emot honom och han är som alla säger snygg och fin på alla sätt och verkar trevlig och jobbar alltid för laget. Mål är heller inte allt för en anfallare och hela den grejen, men jag tycker ändå att statistiken ovan säger en hel del.
Att när det väl hettar till. Bränner lite extra.
Så räcker han inte till.
***
Catania-Inter i lite av årets match i Catania redan i morgon (fredag) kväll när det gäller Serie A.
Inte tillåter väl Mourinho att hans lag uppträder lika håglöst en gång till? Som i söndags. Jag ska väga aningen mera innan beslut tas, men 1,90 på bortaseger i Sicilienkvällen känns i alla fall helt okej.
Det lär bli så.

Comments

Usch, jag får nästan dåligt samvete. Det hugger till i bröstet, kör till i magen. Jag, och många andra, har ju lidit så mycket med Fiorentina den senaste tiden och vi har tänkt på det under natten och det var en rasande urladdning vi fick uppleva i går kväll. Vi får inte glömma att Viola faktiskt besegrade Bayern München i en fotbollsmatch i går. Med hjälp av en enorm inspiration svarade man för en strålande prestation.

Men man fick lämna Champions Leauge.

Så vad händer nu? När bubblan spruckit, när drömmarna är borta, när man nu ska tillbaka till det så knackiga seriespelet.

Tja, för redan på lördag smäller det. Och det gör det i Neapel av alla ställen! Det blir jädrar i mig inte lätt att hämta kraft till och som sagt, det tar emot och det är hjärtlöst, men jag väljer redan nu att spela ettan på hemmaobesegrade Napoli (som saknar Cannavaro, men inga fler) till – som det känns idag – starka 2,05 på bet-at-home. Jag går med skänkt huvud och ställer mig i skamvrån och tror inte att oddset kommer att höjas under veckan…om man säger så.
Lördag, 20.45.
Napoli-Fiorentina, 1, 2,05, bet-at-home.

***
Kvällen då? Returen i Manchester och Beckhams återkomst och det blir säkert vackert och rörande och fint på precis alla sätt och här är han ju på sina gamla jaktmarker…

Men hur går det egentligen?

Ja, inte tror jag att Milan vänder i alla fall. Det känns helt enkelt för långsökt, hur mycket man än hoppas och vill och italiensk fotboll skulle behöva det, men totalisatormässig…tja, jag får ingen känsla för något odds.
Returmatcher är ju helt enkelt luriga i största allmänhet att ge sig på och det beror så mycket på vilka som gör första målet och vilka blir nu det?

Bloggen står över spel, men skulle jag ändå säga vad som känns bäst är det nog att båda lagen gör mål till 1,72 (känns förvisso aningen klent).
***
Till sist, jag glömde det i bedrövelsen i går och jag har ingenting emot Niklas Holmgren och alla kan säga fel och det är inte hela världen, men i går kanske någon, vid något tillfälle gång under HELA matchen, hade kunnat ropa i hans lurar att det inte finns några i Fiorentina som heter Montolivio eller Maccheroni…

Comments

Jag har aldrig varit inne på Artemio Franchi i Florens. Jag har alltså inte sett någon match live där. Jag har bara åkt förbi i kvarteren i bil. Och det var i slutet av juni för rätt många år sedan och det var 35 grader och det fullkomligt dallrade utanför grindarna och arenan såg, och ser, och man är snäll då – inte mycket ut för världen. Det är rätt skabbigt helt enkelt. Simpelt, slitet, som på så många andra italienska arenor.

De gånger jag tar morgonflyget från Skavsta till Ciampino i Rom så blickar jag alltid ner mot Florens 20 minuter innan landning. Florens med dess flod Arno som rinner genom staden och så den majestätiska Duomen mitt i och där nere till höger ligger den ju, den spartanska Franchi-stadion med den skumma utformningen och så den lilla staden där ovanför, uppe på bergen, den som heter Fiesole.

Den här vintern, den här säsongen, har nog bland det bästa som varit i fotbollsvärlden (definitivt i Italien) utspelats just där. Jag tycker faktiskt det.
Bland det vackraste, mest passionerade, mest spektakulära.
På den där skabbiga skitarenan som på nåt märkligt sätt är så ljuvlig ändå.
I sin enkelhet. I sin hetta.

Nu är äventyret för Fiorentina över. För den här gången. Det svider, det gör ont, men någonstans känner jag mest tacksamhet för spektaklen vi fått uppleva.
Vi kommer inte att glömma Liverpool. Eller Lyon. Vi kommer inte att glömma Bayern och kvällens makalösa tillställning.
Eller för den delen hur förbaskat irriterande nära det var att den italienska tian slog ut den mäktiga tyska ettan. Ett offside-mål som en hel värld förutom en norrman till linjeman såg blev till slut avgörande, även om vi inte ska säga att det var hela sanningen.

Det hade liksom varit så rasande häftigt med åtminstone en resa till.

Nu blir det inte så. Men Fiorentina ska verkligen känna sig stolta över sitt spel i Europa. Hur tungt det än må vara idag.

Comments

En väldans ömmande axel efter en krock med större spelare än jag själv under ett innebandypass och det är bara att konstatera att man helt enkelt inte blir yngre, det kan man sorgsamt konstatera, gör att det blir ett kort inlägg idag. Just knapra på ett tangentbord är alltså ingen klockren aktivitet just denna marsdag. Det låter min axel meddela. Skrikande, typ…

Klockren har den däremot varit för promenerande i Stockholm. Solen har idag lyst upp våra genomfrysta kroppar från en klarblå himmel och gatorna börjar faktiskt börjar likna bäckar som porlar i något sorts hopp om vår och ljus och ljummare vindar ändå. Hittade man rätt läge, lite lä så där, så värmde faktiskt de tappra gula strålarna upp ansiktet till och med…
…och det var nästan en religiös känsla över det.

Apropå det. Om nu gud finns, eller bara någon liten rättvisa i hela himla världen räcker egentligen, så ska ju Fiorentina ta sig vidare i Champions Leauge i kväll. Känns det inte så?
Så mycket har ju Viola haft emot sig den senaste tiden, det vet ni som följt den här bloggen att jag anser i alla fall. Till exempel det där lilla sena segermålet från Bayern, med norrmän inblandade, i första åttondelskampen.

Nu är ju oftast inte jordelivet så enkelt. Bayern München ses av många av favoriterna (i alla fall till att vara med långt) till årets Champions Leauge och har ett starkt lag i bra form. Man SKA ju bara slå ut lilla Fiorentina och risken är väl överhängande att det blir så, det bara känns så i magen…
Fiorentinas startelva väntas i alla fall bli följande: Frey/ Felipe, Kröldrup, Natali, De Silvestri/ Donadel, Montolivo; Vargas, Jovetíc, Marchionni/ Gilardino.

1-0 ”räcker” för avancemang, men räcker verkligen dagens Fiorentina för att fixa det? Bloggen står över spel, men kryss till runt 3,30 eller 1,72 på Bayern-vinst med insatsen tillbaka vid oavgjort kan vara spel som den kloke gör.

Idag vill jag dock inte vara klok. Idag vill jag bara vråla: Forza Viola!

Comments

Jag ser de första fem minuterna av Bologna-Napoli under söndageftermiddagen innan telefonen ringer och det står 0-0 och jag behöver gå ut på Tomtebogatan och möta min dotter som kommer från skridskobanan i Vasaparken och jag är borta i ungefär tio minuter och när jag/vi är tillbaka står det…2-1 till Bologna! Vad i herrans namn liksom…

Det blir också slutresultatet. Jag ser 84 minuter (jo’rå inklusive stopptid) av matchen, men missar alla tre målen! Jag är ingen ”målfascist” på nåt sätt, jag kan älska 0-0-matcher, mål är liksom inte enda grejen i fotboll på långa vägar. Men ändå.
Det känns inte riktigt om om man varit med. Lite som att vinna en fotbollsmatch när man själv sitter på avbytarbänken varenda minut och man gastar ”härligt gubbar”, eller nåt annat grabbigt lite pliktskyldigt efteråt. Det var verkligen jättekul det här, verkligen.
***
Säsongens mest passionslösa match har i alla fall spelats: Inter-Genoa i går kväll.
Ingen ville nånting.
Jo, okej då. Genoa. Ville…ha en poäng.
Och Balotelli ville filma till sig frisparkar och straffar. Men bara det.
I går var han tjurigare än det värsta ni har sett honom. Och spelade väl bort sig för gott från sommarens VM?

Avstängde Mourinho var i upplösningstillstånd på läktaren.

Och jag kan som sagt inte minnas när jag såg en lika livlös fotbollsmatch.
***
Ingen lycka med spelen under söndagen, det fattades ett mål i vardera match, men vi tar nya tag i kväll.
Det är en urviktig tillställning i bottenstriden i Serie B, där Piacenza tar emot Reggina hemma på slitna Garilli. Piacenza har två raka segrar på hemmaplan bakom sig, och lite allmän uppåtform och som jag skrivit tidigare, jag tycker att de är så bra att de ska klara sig kvar. Reggina har mittfältaren Tedesco avstängd i kväll och har haft stora problem i bortaspelet under säsongen. Sedan nye tränaren Breda kom in har man två segrar och en förlust på tre matcher, men i kväll tror jag att de får problem…
Piacenza-Reggina, 1, 2,50 på bet-at-home.

***
Snyggaste målet i helgen?
Tja, måste väl varit Sampdorias Romaägde (vad annars i allt elände för Lazio) Gubertis kvittering mot Lazio?

Mest förlösande? Med största säkerhet Miccolis 1-0 sent i Palermos match hemma mot Livorno. Drömmen om Champions Leauge lever och Miccoli uttryckte (som flera av oss gjort i denna blogg) efteråt sin undran över att han inte får chansen i Lippis landslag.

***

Statistik:
Lagda spel: 126
Vunna: 65 (52%)
Förlorade: 61 (48%)
Resultat: + 9,26
ROI: 107% (baserat på flat insats i form av 1 unit).

Comments